Jag litar på Gud.
Jag släpper taget och vilar i gudomlig ordning.
När jag ser tillbaka förstår jag att livet ofta blev
bättre än jag själv hade planerat.
Jag övar tålamod och försöker inte styra allt.
Alla mina önskningar lägger jag i bön och lämnar över de till Gud.
Jag släpper behovet av kontroll och litar på att det bästa växer fram.
Mitt sinne är begränsat, men det gudomliga är gränslöst.
Jag andas ut, släpper taget och vilar i tillit.

”Öppna mina ögon, så att jag kan se det underbara i din lag.”
Psalm 119:18